mormor

jag försökte lova mig själv, i januari, att samla mina tankar. sen gick det som det gick. nu sitter jag, sista veckan i november, och försöker komma ihåg allt. att det kan hända så mycket! jag förstår det knappt. och jag vet inte hur jag ska få ner det. du har namnsdag idag, såg jag, mitt under mötet. fick mina tankar att fladdra. vad hände den dagen, då du släppte taget? när du släppte taget om livet, när livet släppte taget om dig. ibland vill jag fråga hur du mår. för jag har ju frågat varenda gång i så många år. och jag vill fråga om det var hos dig hon var när hon inte svarade i telefon. och jag biter mig alltid i tungan. kommer alltid på, just innan jag frågar. för du finns ju inte. fast finns, i allra högsta grad. ser du oss på något sätt? vad ser du? hur ser du? jag önskar att det är precis så där som i boken som berättar om himlen som en plats uppbyggd av allt man känner till. fylld med alla människor man känner till. att du kan hålla koll på alla som har funnits omkring dig, oavsett om de lever eller inte. jag vill att du ska kunna se vad vi gör. och vad vi inte gör.